Fransson: ”Jag har alltid varit öisare”

Örgryte IS-supportern Kevin Fransson är tillbaka på ÖIS-gården. Efter ett halvår i italienska Parma är den 19-årige högerbacken redo att ta Superettan med storm.
– Nu har jag haft min läroperiod. Det är dags att utmana, säger han i en intervju med Unicoach.

Det finns olika sätt att välja sitt favoritlag. Eller ja, vissa får inte ens möjligheten att göra det valet – det är nämligen bestämt redan från det att de tar sina första, stapplande steg.

Så var det i fallet med Kevin Fransson, som dessutom knappast behövde upptäcka fotbollen på egen hand.
– Vi hade en stor tomt hemma och farsan satte upp ett plank där jag kunde spela hela dagarna långa. Farfar har ju spelat i Örgryte så det har också blivit en del av livet att man ska spela fotboll och hålla på ÖIS i Fransson-familjen, säger han och skrattar.

Ytterbackens riktiga satsning började redan som 13-åring, när han bytte Lindome GIF mot Göteborgslaget i hjärtat.
– Ända från start i Örgryte har vi följt A-lagets spelkoncept. Här vill man fostra oss till framtida A-lagsspelare, och det är lite “lirarnas lag”-aktigt: det ska vara en passningsorienterad fotboll, säger Kevin Fransson och minns tillbaka till sin första tid på ÖIS-gården:
– När jag började så var det en så sjuk konkurrens, så jag tänkte: “Hur ska detta gå?” Men lyssnar man på tränare och alla som vet bättre så blir man också bättre. Det märkte jag verkligen: att den som jobbar hårdast i akademin är den som lyckas bäst.

2018  tog det honom till träningar med Örgrytes A-lag, och i säsongens sista match – hemma mot Landskrona – kom också debuten på seniornivå.
– Jag var jättenervös dagen innan. Thomas Askebrand (dåvarande tränaren) hade berättat att jag var med i truppen och det var första gången bara det. När jag sedan fick göra debuten på Ullevi, 50 år efter att min farfar gjort sin första match för ÖIS, så kände jag bara en enorm stolthet. Det är någonting man kommer ha med sig genom livet, säger Fransson, som var 17 år i samband med det ögonblicket.

En annan erfarenhet att stoppa i bakfickan är halvåret i Parma under 2019, där han bland annat fick möjligheten att träna regelbundet med klubbens Serie A-trupp.

Förändrades du på något sätt av upplevelsen i Italien?
– Verkligen. Jag växte upp som person väldigt mycket. Jag kände att jag kunde ta mer ansvar och ta hand om mig själv på ett bättre sätt. I Italien var det inte så lätt, speciellt inte i Primavera-laget. Det var liv och död på direkten – jag minns att jag tog en bild från “kvadden” på första träningen när jag hade två dobbmärken över benet. De hade visat att jag inte skulle komma hit och tro att jag var något. Det var bara att tuffa till sig, säger Kevin Fransson och konstaterar att han också fick positiv feedback i A-laget senare kring sin utvecklade tuffhet.

I somras återvände han till Sverige, och efter lite övergångsstrul var Fransson senare samma år klar för Örgryte igen. Och i vintras tecknades det första A-lagskontraktet.
– Det är underbart. Jag har alltid varit öisare så det är framförallt kul att få representera en klubb som man faktiskt håller på. Det är bra gubbar i laget och finns absolut inget att klaga på.

Nu när kontraktet i hamn antar jag att du satt upp nya målsättningar för dig själv?
– Ja, det har jag verkligen gjort. När jag kom tillbaka till ÖIS så visste jag att det inte skulle bli någon speltid det halvåret, så då kände jag att det bara var att kolla och lära sig. Nu har jag haft min läroperiod och det är dags att utmana om en startplats och ta en större del i laget. Jag vill hjälpa Örgryte till Allsvenskan, och speltiden prioriteras förstås högt hos mig, säger den mogne 19-åringen.

Liksom lagkamraterna är han nu också åter i träning efter ett kortare corona-uppehåll.
– Det har varit skönt med ledighet, det är ju inte säkert att det blir någon i sommar, men det är också kul att vara igång igen. Det här ska förhoppningsvis bli en bra säsong!

Foto: Bildbyrån