Veckans profil: ”Kan bli väldigt grinigt”

Hans dröm är att få spela med Landskrona i Allsvenskan. Och på vägen dit får det gärna bli lite grinigt emellanåt, konstaterar lagkaptenen Philip Andersson.
– När det smäller på träningarna så visar folk att de bryr sig, säger han i intervjuserien Veckans profil.

Jag kollade igenom truppen till en U21-landskamp mot Tjeckien för några år sedan. Minns du den matchen?
– Ja, det var nog min debut i U21.

Hur som helst är det bara två spelare där som inte hör hemma i Allsvenskan eller någon klubb utomlands idag, och det är du och din förre lagkamrat i Landskrona, Mathias Andersson.
– Det är såpass alltså? Det kan nog stämma faktiskt, det är en bra årskull.

Vad tänker du när du hör att så många har nått så långt?
– Nä, det är väl positivt, men sedan funderar och tänker man ju på vad som gjort att man själv inte har kommit dit. Men det är ju jättekul att de andra har lyckats, samtidigt som tanken som sagt undrar varför man själv inte gått så långt.

Vad tror du är anledningen?
– Det är väl lite blandade orsaker. Jag hade ett tufft år med Landskrona under tiden och det är väl ens egen utveckling som gjort att man inte tagit steget för att komma dit.

Du kom till Landskrona som 15-åring – vad har gjort att du blivit kvar så länge?
– Främsta anledningen är ju att jag trivs väldigt bra, annars hade jag förhoppningsvis gjort något annat. Det var ju väldigt tungt när vi trillade ur så revanschlustan att ta laget tillbaka har varit en faktor som gjort att man stannat kvar också.

Vad har du för känslor för Landskrona som förening då?
– De är starka, kan man säga. Det är tionde året i A-truppen tror jag och känslorna har ju vuxit hela tiden. Jag trivs väldigt bra med folket i föreningen och allt runtomkring också.

Att du är lagkapten – är det också ett hedersuppdrag?
– Det får man ändå säga. Det är en liten bekräftelse på att jag har gjort det bra. Det är kul att att representera klubben på det sättet och något som man ändå är stolt över.

Har du alltid varit en ledartyp?
– Ja, det får man väl ändå säga – kanske inte i omklädningsrummet eller utanför planen, men på planen vill jag styra andra och hjälpa laget.

Ja, hur vill du vara som lagkapten?
– Det handlar väl om att föregå med gott exempel, vara ett ansikte utåt, men även leda gruppen. Det är mitt mål i alla fall.

[sitat id=”1″ style=”full”/]

Jag läste en intervju med dig från förra året där du sa att det kunde bli ”grinigt och tufft” på era träningar. Är det många vinnarskallar i laget?
– Ja, om det är väldigt snällt så tror jag att något är fel egentligen. Det får såklart inte gå överstyr, men när det smäller på träningarna så visar folk att de bryr sig. Även om det ”bara” är träning så ska det ändå vinnas.

Är det samma sak i år?
– Ja, det tycker jag. Det är väldigt grinigt många gånger, haha.

Är du själv en av dem som kan bli lite sur emellanåt?
– Jag är väl en i mängden, kan man säga. När jag inte är nöjd med mig själv eller någon annan så ryter jag ifrån. Jag är väl också en som smäller på.

Du skrev ett nytt tvåårskontrakt med Landskrona i vintras, precis efter att ni gick upp. Var det ett självklart val?
– Ja, det var det. Det var inte så mycket att tveka. Det är skönt att vara tillbaka i Superettan efter åren i division 1. Det var ganska givet.

Hur nära har du kommit genom året att byta fotbollsmiljö?
– Det har hänt några gånger, jag har ju testat med andra klubbar och haft kontakt med ett par till. Men av lite olika anledningar har jag stannat kvar.

Var i seriesystemet tycker du egentligen att Landskrona, med de förutsättningar ni har, bör ligga?
– Absolut minst i Superettan, men vi har även resurserna att vara ett topplag i serien och även att kunna tillhöra Allsvenskan i framtiden kanske.

Är det drömmen?
– Ja, det är det man strävar efter.

Du berättade för mig före intervjun att du pluggar. Det är inte fullt fokus på elitfotbollskarriären alltså?
– Det har blivit så att man tänker ett steg längre kanske – vad ska jag göra i framtiden? Men även nu är det ju så att vi tränar på eftermiddagarna och man har hela dagen på sig att göra annat. Då har jag valt att börja plugga.

Vad är det du studerar?
– Jag läser ekonomi vid Högskolan Kristianstad och det är väl något som jag alltid har varit intresserad av, men även aktiemarknaden och börsen. Så det blev en utbildning som passade ganska bra med det. Jag har inte bestämt vad jag vill göra efteråt, utan det är något jag har hoppat på bara och läser på hundra procent.

Är det görbart vid sidan av fotbollen? För hur många procents fart är den på egentligen?
– I stort sett hundra också. Men det funkar bra – vissa dagar är plugget ganska flexibelt så då kan jag planera utifrån det. I fotbollen är det mycket under vissa perioder och mindre under vissa. Det är ett perfekt komplement.

Jag läste att din mamma har betytt en del för ditt fotbollsintresse. Berätta om hennes påverkan!
– Jag var ganska ung när hon spelade relativt högt upp som damspelare, men sedan har min syster spelat ganska mycket också. Jag har dragits in i det på så sätt. Jag är uppväxt med fotbollen och har alltid tyckt att det varit roligt. Sedan vet jag inte hur mycket som beror på dem eller på annat.

Men fotbollen har betytt mycket för dig?
– Ja, det har den gjort. Jag har alltid spelat mycket fotboll och dragits till de som spelar och sportar. I kompiskretsen har allt alltid handlat om fotboll.

Vad hade du för fotbollsdrömmar som liten?
– Det var väl att ta sig så högt som möjligt. United i Manchester är favoritklubben så det långa målet var väl att ta sig dit. Under tiden förändras samtidigt förutsättningarna och nu är det ju inte något riktigt mål längre, men det är klart att man vill ta sig vidare och utvecklas som spelare.

Om vi tittar lite närmare på den nuvarande säsongen – vad tycker du om er start?
– Ja, den är lite blandad skulle jag vilja säga. Prestationsmässigt är det helt okej, men resultatmässigt är jag mindre nöjd. Det kunde ha varit betydligt bättre.

Vad har inte riktigt klaffat?
– Det är väl försvarsspelet, om man ska anmärka på någonting. Vi har släppt in lite för enkla mål, och för många mål också för den delen. Det är där vi har tappat våra poäng.

Du är ju en av försvarsspelarna. Hur har din säsongsstart varit?
– Lite upp och ner, som för laget. Det är svårt att vara nöjd när man har släppt in så många mål.

Om man går igenom er trupp lite snabbt så känns den väldigt internationell, särskilt på ett offensivt plan. Håller du med?
– Det är sant det du säger. Vi har ju folk från hela världen i laget. Några afrikaner, ett gäng från Balkanländerna… ja, det är en bra mix. Sedan har vi ju en del spelare som har spelat utomlands, som Filip Pivkovski, och sedan återvänt med och bidragit med många idéer.

Är det en spännande mix ni har?
– Ja, det tycker jag. Det är relativt unga spelare som fortfarande utvecklas och kan ta nästa kliv, fast de har vänt hemåt. Spelare som vill framåt.

Vad är det du själv jobbar på för att bli ännu bättre?
– Det är väl alla bitar. Jag vill spela smartare men måste utveckla alla delar och den funktionella tekniken för att fortsätta och kunna ta nästa steg.

[sitat id=”1″ style=”full”/]

Er tränare, Agim Sopi, förlängde sitt kontrakt bara några matcher in i den här säsongen. Hur tog du det beskedet?
– Det är positivt, jag gillar Agim starkt. Jag tror nästan att alla andra i truppen gör det också. Vi är nöjda med honom så det var riktigt gött.

Vad kan man vänta sig från Landskrona i år?
– Att vi ska vara ett spelande lag med mycket ”possession” – vi ska försöka äga bollen så mycket som möjligt av matchen. Förhoppningsvis kan vi hitta ett jämnare spel så att vi inte har höga toppar och djupa dalar också.

Finns det någon tabellmässig målsättning då?
– Vi går inte in i serien för att ligga i botten, men samtidigt tar vi en match i taget. Det är ju den vanliga klyschan, men förhoppningsvis kan det leda till något bra. Det är så vi resonerar i alla fall. Gör vi det så bra som vi kan så kan vi slå alla lag.

[faktaboks id=”1″/]