Översjö om första året på tränarbänken

Marcus Översjö ställde fotbollsskorna och lade kaptensbindeln på hyllan efter säsongen 2018. Men han är kvar i Norrby IF och kan, i väntan på den nya säsongen, sammanfatta ett fint första år som assisterande tränare.

Efter sju säsonger och över 150 matcher i landets näst högsta serie hade Marcus Översjö bestämt sig. Norrbys lagkapten ville bli fotbollstränare och det var ingenting som bara slog honom en dag, utan det hade växt fram. Under sitt sista aktiva år som spelare förde han fler diskussioner och bollade idéer med huvudtränare Mak Lind. När säsongen tog slut var steget därför inte långt från spelarnas omklädningsrum till ledarstabens dito. Och beslutet att byta karriär har han inte ångrat en sekund.

– Det var många gånger jag fick frågan om jag inte kände suget efter att spela. Det är klart att suget fanns, men det är en stor skillnad att vara sugen och att ångra sig. När vi stod där inför premiären för ett år sedan så var det klart jag var sugen på att spela, men jag ångrade verkligen inte valet att bli tränare. Inte en enda gång har jag känt att jag ångrar mig, säger han.

Norrby IF slutade nia i Superettan i fjol. Efter en fantastisk vår, där man hade häng på den absoluta toppen, dalade formen något under hösten. Sammanfattningsvis var både Översjö och klubben nöjda med året. Han berättar att klubben inte har något långsiktigt mål om att nå Champions League eller så, utan att etablera sig på den övre halvan i Superettan och ”etablera oss i SEF-miljö”.

Blev det några stora förändringar för dig att gå från spelare till tränare?

– Den största jag lade märke till var att jag som tränare kan göra väldigt mycket mer för laget i form av planeringsarbete, analyser och så vidare. Man kan arbeta mer kring truppen. Som spelare kan du bara förbereda dig på rätt sätt. Sova, träna och äta rätt och vara mentalt förberedd, men du kan ju inte riktigt arbeta med detaljer. När jag sitter på kontoret känner jag att jag verkligen jobbar med fotboll.

Hur menar du?

– Den fysiska tiden på plats blir mer påtaglig än vad den var som spelare. Jag lägger tid på att kolla på matcher, vi sitter och planerar, ses innan träningar och så vidare. Om jag gör det här jobbet jävligt bra så kan ju det vara de extra procenten som behövs för att vi ska göra ett mål, spela lite bättre eller vad det nu kan vara. Och då kan det ju bli så att man lägger lite extra tid på kvällar och nätter och så också.

Då blir det väldigt mycket jobb nu då?

– Jag brukar säga att om du har ett jobb som du inte ser som ett jobb, så kan du ju egentligen jobba hur mycket som helst. Samtidigt tror jag det är viktigt att man lär sig att när man säger att ”nu går jag hem för dagen” då ska man göra det också. Det är väldigt lätt att gå hem, ta en kaffe och så står datorn där. Man vet att det finns ett litet, litet klipp att kolla på och så är man fast igen. Eller ett litet sms som skulle svaras på och plötsligt är man igång med en diskussion. Det gäller att bestämma sig för när arbetsdagen är slut.

Du menar att koppla bort fotbollen är en del i att bli bättre?

– Oavsett om du lägger hela dygnet och hela veckan och hela tiden strävar efter perfektion så kommer du aldrig nå dit. Däremot kan du med ett effektivt och bra arbete öka de där få procenten som kan behövas till en match. Jag tror framförallt att det handlar om att man vet vad man gör med spelartruppen när man är på plats. Det är viktigare att vara närvarande och medveten om vad som händer när du är på träningen än att ha jobbat tio timmar innan med att förbereda och analysera en motståndare. Balanserar man timmarna rätt tror jag du lyckas bättre. Kvalitet framför kvantitet.

Har du och klubben pratat mycket efter debutsäsongen?

– Jag har haft utvärderingsmöten med både klubben och med Mak. Vi har pratat om hur vårt arbete kan göras ännu bättre. Jag var ju tydlig med att jag bara gjort det här under en säsong nu och jag vill ha mer kött på benen och få veta vad jag kan göra för att bli ännu bättre. Det var bra feedback som jag tar med mig in i den nya säsongen.

Steget från spelare till ledare, var det lätt för dig att ta?

– Jag hade varit lagkapten ett par år och i Norrbys trupp var jag dessutom äldst. Det är inte alltid åldern har betydelse, men just i det fallet tror jag det varit bra. Det var väldigt smärtfritt och jag har knappt tänkt på det. Jag behandlar ju dem på samma sätt nu som tidigare. Är något fel får jag sätta ner foten och påpeka det, precis som jag gjorde som lagkapten. Det är annorlunda, men har inte varit några problem alls.

Finns det till och med fördelar med att du spelat med de flesta i truppen?

– Jag vet ju hur truppen fungerar, vad det är för jargong som gäller och vad det är för ramar som gäller. Jag har koll på de grejerna och det är ingen ny tränare som kommer in och ska hitta sin roll och plats. Jag byter om i ett annat rum, men är samma person. Jag vet hur truppen fungerar, hur klubben fungerar. Jag har kämpat och slitit, vunnit och förlorat och gett allt för spelarna i truppen som spelare. De vet att jag gör samma sak nu och jag förväntar mig samma sak av dem. Jag har bevisat att jag har ett Norrbyhjärta och att de vet var de har mig tror jag också är positivt.

Vad är det viktigaste du tagit till dig som assisterande tränare?

– Att man måste få ha olika åsikter, men vara överens om grunderna. I ett större perspektiv, exempelvis när man pratar arbetssätt eller spelidé, är det jävligt viktigt att backa upp sina idéer med fakta. Som tränare måste man förankra det hos spelarna så att de framförallt har en förståelse för varför vi väljer att göra på just det sättet. Gör man det så får man inte så många frågetecken från spelartruppen. Det är ingen som går emot dig om du sålt in något på ett bra sätt. Man säljer in en spelidé, jobbar med det på träningar och skapar självförtroende. Får man rätt utslag så får man en spelargrupp som tror på den spelidéen och arbetssättet som du vill använda dig av. Varenda kotte som sitter på bänken måste ju tro på det man vill göra och är det någon som inte gör det är det nog bättre att den lämnar.

Vad kan man som spelare ha en annan åsikt om?

– Det är viktigt att som spelare få lov att känna att man inte alltid håller med sin tränare. Alla spelare behöver inte tycka det var rätt att vi gjorde ett specifikt byte i den 88:e minuten av en match. Där måste man ha högt i tak och då kan vem som helst få knacka på vår dörr och fråga hur vi tänkte kring just det bytet. Vi får vara tydliga med hur vi tänkte och ha en diskussion med spelaren kring det. Man behöver inte hålla med varandra utan kan ha en dialog om varför vi tycker olika. Men i det stora hela så är det viktigt att jobba med att alla ska vara med på hur vi tänker och jobbar. Och det är lätt på en försäsong när vi bara spelar träningsmatcher. Men förlorar man ett par tävlingsmatcher i rad är det viktigt att man står enade och fortsätter tro på idén. Ingenting ska förändras i det stora sättet hur vi som förening ska jobba tillsammans. Den mentaliteten måste jobbas in under en försäsong och får aldrig fallera. Gör den det så är det nog bara inse att man misslyckats som tränare och tappat förtroendet från spelarna.

Och det känns som ni hittat en bra nivå?

– Framförallt tror jag många i truppen är bekväma i vad vi vill. Vi har jobbat med det här i två år nu och det är fortfarande i grunden samma arbetssätt och grundplan. Man skruvar lite varje år, men grunden är samma. Det är kul att man kan få jobba långsiktigt och det ska bli roligt att se hur långt vi kan komma. Långsiktigheten tror jag är ett framgångsrecept.

FOTO: Bildbyrån